Visst får snödroppar, krokus och vintergäck en på gott humör. Men det är när jag ser årets
första blåsippa eller tussilago som livsandarna börjar vakna på riktigt. Stora sträck av
sångsvanar, gäss och till och med tranor mellanlandar på fältet. De mindre flyttfåglarna
har också börjat återvända och prövar försiktigt att kvittra lite. Längtan efter att våren ska
ta fart på riktigt blir större och större för varje år som går.
Det verkar bli en lång vår i år även om sommartiden gör kvällarna ljusare. Varje gång det blir lite
varmare och hoppet föds om solvärme som får en att vilja ta av sig vinterjackan så kommer det ett
bakslag. Iskalla vindar med snöblandat regn gör att jag vill vända tillbaka till mitt vinteride och sova
i några veckor till. Ännu så länge är det alldeles för kallt för att sova med öppet fönster, men snart,
mycket snart ska jag njuta av att vakna till fågelsång.
Vinterdäcken sitter fortfarande på bilen och vinterskorna åker fortfarande på när jag tar en
promenad. Men idag såg jag årets första vitsippa och blev lite lycklig. Häromdagen när det var
varmt mötte jag en nyvaken humla som sömndrucket surrade förbi. Två citronfjärilar virvlade runt
varann i en vårdans. Syrenknopparna börjar bli tjocka och fina och ekorrarna som brukar bo i
trädet utanför köksfönstret håller på att flytta in. Hoppas de får många ungar som fnattar runt och
jagar varandra även i år.
Snart sopas gatorna rena från grus och cyklisterna slipper oroa sig för praktvurpor med sönderslitna
kläder som följd. Snart får björkarna musöron. Snart öppnar uteserveringarna och snart slår
nyförälskade par ut i parkerna. Snart ska jag prova årets nya glass sittandes i solen mot en husvägg.
Snart ska jag plocka nässlor och ramslök och göra god soppa. Snart sprakar Valborgseldar med mer
eller mindre vacker körsång runtomkring. Snart springer alla studenter ut, glädjefyllda och
övertygade om att nu, nu börjar livet. Snart, mycket snart tävlar bofinkarna och koltrastarna om
vem som sjunger vackrast.
Snart, mycket snart…
Av Caroline Saidac
