Uppsala har nog det mest välkända och unika firandet i vårt avlånga land. Valborg är en
mycket gammal högtid. I Sverige och Finland har vi firat valborg sedan åtminstone medeltiden,
förmodligen tidigare.
Firandet kommer från den katolska läran och började med firandet av helgonet
Walpurgis i Tyskland. Idag firas den kommande våren och sommaren med stora
värmande brasor.
Min mor berättade för mig om hennes barndoms sista april/första maj. Då skulle det vara vår.
Man skulle vara mösslös, ha bara ben och lågskor, hur kallt och regnigt, snöslaskande det än var.
För när det vara valborg var våren kommen, så det så!
Valborgsmässoafton motsvaras av kelternas Beltane och i den förkristna
Norden av segerblot, blot med syfte att erhålla segerlycka. Då eldades skräp
efter vårstädning av skog och mark upp.
Valborgskulten efter abbedissan Valborg
Folk trodde att häxorna på Valborgmässonatten red på kvastar och getabockar
till de gamla offerplatserna. I synnerhet till Blocksberg och där drev de ofog i
djävulens sällskap. För att oskadliggöra häxerierna förde man oväsen genom
rop, skott och horn och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den
kristna förklaringen till dessa förkristna vårseder. Valborgkulten som uppstod
efter abbedissan Valborg, död år 779, kom till stor del att handla om skydd mot
häxor och onda andar.
Unikt valborgsfirande i Uppsala
Valborgelden, valborgsmässobålet eller som vi populärt kallar den majbrasan,
ska inte förväxlas med en vårdkase som är en eld som varnar för krig eller örlog.
Jag skulle kunna skriva spaltmetrar om Valborsfirande runt om i Sverige. Det
verkar som om varje större stad har sitt speciella och unika sätt att fira men jag
nöjer mig att skriva om Uppsala.
Uppsala har nog det mest välkända och unika firandet i vårt avlånga land. Med
champagnefrukost, sillfrukost, ”forsränning”, studentsång, Champagnegalopp,
slottsbal och slutligen tändandet av elden. Det finns med andra ord något för alla.
De flesta nyhetsprogram brukar ha ett eller flera inslag om Uppsalas valborgsfirande,
som många gånger gått överstyr av diverse ”påhittiga element.” Polisen brukar i alla fall
sällan gå ”göralös”…
Eva Lindström Thompson