Första maj är sedan länge arbetarrörelsens högborg. Sedan Haymarket-massakern är första maj förknippat med kampen för 8-timmars arbetsdag.
Haymarket- massakern inträffade den 4 maj 1886 när arbetare demonstrerade och någon kastade en bomb mot ingripande poliser. Åtta personer greps. Sju blev dömda till döden. Fyra avrättades, en tog sitt liv innan domen verkställdes och de andra fick sitt straff omvandlat till 15 års fängelse. När processen togs upp på nytt några år senare blev det uppenbart att justitiemord hade begåtts. Inga bindande bevis fanns för att brott hade begåtts. De överlevande släpptes ur fängelset de övriga blev martyrer för arbetarrörelsen.
Det är en utbredd uppfattning att det var till minnet av Haymarket-massakern som första maj antogs som arbetarrörelsens internationella kampdag. Sveriges Radios Johan Mathias Sommarström säger; ”Man kan nog säga att August Spies ord vid galgen, om att vår tystnad från graven blir mäktigare än våra röster som ni dödar i dag, har blivit besannade. För det är till minne av händelserna vid Haymarket i Chicago som arbetarrörelsen runt om i världen firar 1 maj och högtidlighåller den som arbetarnas dag”
Tidig historia
Första maj har en lång förhistoria. Sedan antiken har människor i Europa och på andra håll i världen firat vårens ankomst med en fest. De tidigaste Första maj-firandena går tillbaka till tiden innan kristendomen kom till Europa. Det keltiska firandet av Beltane och även Valborgsmässoafton i de germanska länderna. Trots att det hedniska firandet började försvinna när Europa blev kristet, överlevde ändå en mer sekulär version av firandet i Europa. I denna form är första maj även i vissa länder känd för sina traditioner, som att dansa runt en majstång och kröningen av Majdrottningen. Även de gamla hedniska första maj-riterna firas av ny hedniska grupper som t ex Wiccaner.
Internationalen
I hela världen sjungs Internationalen traditionellt av de olika partier och grupper som demonstrerar på första maj. Idag sjungs vanligtvis enbart första och sista verserna samt refrängen, så gör t ex socialdemokraterna och vänsterpartiet. Syndikalister brukar lägga till en egen vers som uppmanar till vapenvägran och kommunisterna sjunger ibland versen som går ut på att arbetarklassen inte ska delta i krigen mot sina klassbröder, utan vända vapnen mot de egna generalerna.
Det franska originalet L’Internationale skrevs av Eugène Pottier, som var medlem av Pariskommunen, i juni 1871 i samband med dess fall. Den publicerades postumt i Pottiers Revolutionssånger 1887. Sångens titel är en hyllning till den Första internationalen, som bildades i London 1864 och upplöstes 1876. Texten återger centrala marxistiska tankegångar från första Internationalens berömda upprop, Inauguraladressen och från det Kommunistiska manifestet. Ursprungligen hade Pottier tänkt sig att texten skulle sjungas till samma melodi som Marseljäsen. Den tonsattes 1888 av formsnickaren och arbetarkompositören Pierre Degeyter (1849-1932).
Från 1904 blev Internationalen den internationella arbetarrörelsens kampsång framför andra. Den har i perioder varit förbjuden i flera europeiska länder, och har översatts till ett stort antal språk. Internationalen användes i Sovjetunionen som hymn i stället för nationalsång fram till 1944 då den ersattes med Hymn till Sovjetunionen. Sången användes också i flera andra länder med kommunistiskt eller socialistiskt styrelseskick parallellt med nationalhymnen.
Trevlig första maj!
Eva Lindström
