Humleriket

Hans-Björn Eriksson, Humleriket, berättar om den svenska humlens historia samt hur och varför man ska odla humle och brygga sin egen gårdsöl.

Fri entré. Ingen förbokning.

Humle

Humle har odlats för användning i öl sedan 1200-talet i Europa.

I Sverige började användningen något senare och blev 1442 lagstadgad att odla på alla hemman och gårdar, minst 40 störar per gård. Kronan, kyrkan ville ha och den enskilde bonden behövde ett bra livsmedel till gårdens folk. 3 kg om dagen skulle man ha för att orka jobba. Humlen behövdes för sin konserverande effekt på det dåliga vattnet kring städerna samt gav en angenämare smak och doft.

Trots lagkravet blev Sveriges aldrig självförsörjande på humle (30%) utan importerade från utlandet, främst Tyskland. Även Finland, som under en tid tillhörde Sverige, levererade upp till 50% av behovet.

När lagen togs bort 1860, upphörde nästan all humleodling. Det var billigare att importera och kvaliteten var bättre. Efter några omstartförsök 1880 och fram till 1950 dog odlingen helt ut.

Idag har intresset hos de många nystartade (mikro)bryggerierna och hemmabryggarna för annorlunda öl och nya sorters humle ökat starkt.

Varför brygga på de importerade och kommersiellt tillgängliga sorterna, som alla andra gör – humle (visserligen med god beska, smak eller doft) men som saknar det extra: en historia.

I marknadsföringssyfte kör dagens bryggerier ibland med något som sticker ut.

Mac i Tromsö vill vara världens nordligaste bryggeri (vilket inte är sant), Svalbard Nya Bryggeri har 16% glaciärvatten i ölet, ett tredje bryggeri röker sin malt över fårbajs. Fler varianter lär komma.

Med Sverige har en vilande humleskatt som ingen synat än.