Vid sidan om jobbet umgås jag med konstnären John Wirsjö. Jag började mitt intresse för konst med ett inredningsintresse och på väggar måste det ju hänga lite tavlor. John och jag träffades ungefär samtidigt, när båda hade lite kris. Men som vi brukar säga, det blir bra konst då.
Jag tror alla söker någon sorts spänning i livet och John har dom egenskaperna, jag menar han är väldigt duktig men inte så känd. Han har läst på flera konstskolor, bla Idun Lovén. Han har en kristen grundsyn om allas lika värde men ser också problemen i samhället.
Han vill få fram det i sina alster även om det bara är enkla husfasader som skildras.
John föddes i Sverige med svensk mamma och grekisk pappa, båda väldigt stiliga men som gick bort för tidigt. Pappan verkade som regissör i hemlandet men tog även en del modelljobb. Konsten kommer kanske mest från pappan.
Det är främst måleri som gäller även om han gått endels skulpturkurser. Det brukar vara så att har man ingen studio så tar skulpturer för mycket plats och man hänger sig åt det platta uttrycket.
Jag tror det underlättar om man är en bra person för att konsten ska få många betraktare. John har något repetitivt i sin konst, mycket husfasader och kvarter har han målat på sistone. Inspiration får han av att läsa prosa och träffa vänner. En promenad hjälper också.
Mycket av våra diskussioner handlar om konst och varför gjorde han eller hon så. Det finns mycket måleri men mycket kliché. Det gäller att hitta ett uttryck som många gillar men även står ut och har en befriande verkan. En stor Idol är Andy Warhol som mest är känd för Marilyn porträtten. Han var väldigt behaglig person men lite udda i kanten.
Vid pennan Andreas Eklund
Fotot är Johns konst
