Ja, jag vet att det korrekta uttrycket är att släppa fångarna loss, men en gång per år sker det någon form av masspsykos i Uppsala stad. Jag talar såklart om sista april, den dag som i en stor del av landet benämns valborg.
Alkoholen flödar från tidig morgon till sen kväll. Det är champagnefrukost, sillunch med nubbe, champagnegalopp, med mera. Möjligheterna till att motivera dryckenskap är nästintill oändliga. I överfyllda parker är det picknick. I ottan går folk upp för att försäkra sig om att hitta ett dugligt utrymme att lägga ut sin filt på, åtminstone ett som inte är bredvid bajamajorna. Likt en skock vallade får samlas de frivilligt på en rörelseyta som definitivt inte uppfyller Jordbruksverkets krav. På stadens gator och torg är situationen inte mycket bättre. Människorna är fortfarande att likna vid djur. Det är ett myller av yra höns, kalvar på grönbete, borttappade valpar som gråter och flockar av diverse andra arter. Att inga olyckor orsakade av nedtrampning rapporteras efter en dag som denna är ett under.
Lyckligt ovetande
Med livet som insats deltar studenter i forsränningen, ivrigt påhejade av horderna med människor. Det kan tyckas vara tillrop av uppmuntran och glädjeyra, men innerst inne beror de på en illvillig längtan. En längtan efter att få se flottarna välta, sugas ner under vattenytan med sin besättning och allra helst att farkosterna ska bli till vrak. Studenterna tycks vara lyckligt ovetande om att de inte är något annat än blöta narrar med högskolepoäng.
Insikten
Att stöta på en olycklig student tillhörande Gotlands nation har jag hört ska höra sista april till. En som efter ett glas (eller sju) för mycket känner en plötslig och djup sorg. Detta på grund av insikten om att Högskolan på Gotland sedan sammanslagningen med Uppsala universitet faktiskt inte är annat än ett bihang. Ett sketet campus. Hen tar ytterligare ett glas för att dränka sorgen. Sorgen som det (de) tidigare har utlöst. Det motsägelsefulla i handlingen går studenten förbi.
Ett fat med sur mjölk
Som om det inte vore nog har fanstyget sista april expanderat till att även omfatta skvalborg, kvalborg och avslutningsvis finalborg 1 maj. Fest i dagarna fyra, med andra ord. Spektaklet har således blivit en långhelg, framförallt för ungdomar och studenter. Ni vet de där som är i en ålder när hjärnan inte är helt färdigutvecklad. Succé. För en annan tillhör lyckligtvis den åldern en svunnen tid. Klockan är numera sen när den närmar sig 23. Då ligger troligtvis tant till sängs sedan länge. Hon är trött och det är ju en dag imorgon också. Saker som dessa diskuterar hon med den föga intresserade katten. En innekatt vilkens största trauma i livet var när hans tjänare av misstag ställde fram ett fat med sur mjölk.
Ett spektakel
Nåväl. Mösspåtagningen vid Carolina Rediviva och de stämningsfulla kasarna är väl de aktiviteter som är någotsånär godtagbara. Synd bara att min studenthatt försvann under mystiska omständigheter redan på studentdagskvällen och att lukten från de brinnande kasarna gör mig illamående.
Sista april. Ett spektakel. Men det är väl bara att resignera. Pöbeln har sagt sitt och det med besked. Om det nu krävs dårskap för att det ska bli vår: har vi något annat val än att släppa dårarna fria?
/Anna Olsson
