Har du kanske också en Dr Westerlund hemma?
Har du som jag undrat vem han egentligen var?
Jag har hittat lite intressanta fakta om honom som jag tänkte dela med mig av.
Min ihopsamlade fakta om hur dr Westerlund beskrivs har jag hittat på Westerlundska sällskapets hemsida och även Enköpingsdoktorns hemsida;
Ernst Otto Theodor Westerlund föddes 1839 i Öregrund. Ernst var nummer fyra i en skara av fem barn.
Vid nio års ålder började Ernst studera vid Katedralskolan i Uppsala och bodde då i skolhushåll med sin äldre bror.
År 1858 avlade han studentexamen. Efter det studerade han medicin vid Uppsala universitet och år 1863 fick han sin medicine kandidatexamen, samt år 1867 medicine licentiatexamen. Han hade under sina studieår vinklat in sig på kirurgi och gynekologi.
Som nyutexaminerad år 1867 sökte och fick Ernst tjänsten som vikarie i Enköping, då stadsläkaren hastigt gått bort. Redan i början av 1868 blev han, trots att han var yngst, efter en omröstning tillsatt som stadens ordinarie stadsläkare. Dr Ernst Westerlund blev mer känd som “Enköpingsdoktorn”
År 1868 gifte han sig med Nina, f Floderus, efter åtta års förlovning. Paret fick tillsammans tre döttrar, Dorothea och Mathilda, men jag hittar inte någonstans vad den tredje dottern som inte levde till vuxen ålder hette.
Till en början tog han endast emot patienter från Enköping men inom kort kom det folk från hela Norden, från Ryssland och till och med hela Västeuropa.
Det sägs att han först blev känd genom en gynekologisk operation. Men det var som nervläkare han blev riktigt berömd. Det som framför allt gjorde honom känd var som nervläkare, hans förmåga att hjälpa neurasteniker, nervsvaga patienter. Westerlund botade patienter som andra läkare misslyckats med och han hade insikter om psykiska sjukdomar.
Han insåg att nervsjukdomar/psykiska sjukdomar/fobier inte var inbillningar utan verkliga sjukdomar. Ett samlande begrepp för dessa sjukdomar var “neurosteni”.
Ernst Westerlund tilltalade sina patienter i vi-form och hans patienter upplevde starkt att han var delaktighet i deras sjukdom. Inte alla ordinerades mediciner, ofta blev doktorn själv den viktigaste medicinen. Han rekommenderade ofta frisk luft och fjällvistelse för sina patienter. Ett annat av hans sätt att få patienterna att få bättre hälsa var att sätta dem i arbete, gärna med något de inte tyckte om eller aldrig hade gjort förut. Ernst Westerlund kallas med rätta ”arbetsterapins fader”.
Det här var en doktor som brydde sig om patienternas bakgrund och historik, tog dem och deras lidande på allvar, och var mycket intresserad av sambandet kropp och själ. Om patienterna inte ville följa ordinationerna, förklarade Westerlund att han inte heller kunde hjälpa dem. Westerlund hade ett utmärkt minne, och det är oklart om han förde några journaler.
Han fick snart ett rykte om sig att kunna bota det mesta.
Det tog ett tag för Westerlund att bli accepterad av andra läkare, som inte litade på hans metoder och kallade honom charlatan. Men till slut vann hans metoder läkarkårens erkännande. År 1901 utsågs han till medicine hedersdoktor.
Vill man nu veta ännu mer om Dr Ernst Westerlunds liv och leverne så tipsar jag om att “Westerlundska sällskapet” har ställt i ordning doktorns gamla hus -Westerlundska gården, som det såg ut när han bodde och arbetade där. Det ligger väldigt centralt i Enköping. Trädgården skapades någon gång under 1800-talet och den rustades upp i mitten av 1990-talet för att likna den ursprungliga trädgården så mycket som möjligt. Här kan du verkligen ta ett steg bakåt i tiden och tänka dig tillbaka till hur gården och trädgården såg ut under tiden som Doktor Westerlund arbetade här.
Till slut måste jag ju även dela med mig av lite fakta om själva blomman som jag hittade på pelargoner.se.
”Doktor Westerlunds hälsoblomma” – Rosengeranium har en uppfriskande doft som påminner om ros och citron.
Westerlund hävdade att dess doft renade ohälsosam inomhusluft och därmed kunde hålla sjukdomar borta. Han ansåg därför att denna blomma borde finnas i varje hem. Blomman skulle ha en läkande och lugnande effekt.
Växten blev mycket populär; i sjukstugor och fattighus och senare även i vanliga hem.
Doktor Westerlunds blomma har ett kraftigt växtsätt och förgrenar sig flitigt, vilket leder till ett bångstyrigt utseende som för tankarna till det vilda. En odlad Doktor Westerlunds blomma som får vad den behöver, inklusive gott om plats, kan bli uppemot 150 centimeter hög över tid.
Bladen är tandade och djupt flikiga, och de ger ifrån sig en tydlig doft, särskilt om man gnuggar bladet mellan fingrarna.
Blomningen sker vanligen från juni till oktober. Blommorna, som är små och sitter i en liten flock, skiftar från violett till ljusrött och blekt puderrosa. De övre kronbladen får mörkt purpurskära nerver. En blomställning brukar innehålla 5-10 blommor.
Doftgeranium var under Doktor Westerlunds verksamma år inte någon ny krukväxt i Sverige, utan den hade blivit populär här redan på 1700-talet och spritts med sticklingar från hem till hem. Redan år 1788 dyker namnet rosengeranium upp i Svenska Akademiens ordlista.
Foto & Text: Marie Lozano
