I USA kallas han Santa, i Storbritannien Father Christmas och här i Sverige kallas han kort och gott jultomten. Men vem är han egentligen och hur fick han sitt välkända ansikte med vitt skägg och röd dräkt med luva?
Jag minns en jul när jag var liten. Vi barn hade just haft besök av den rödklädde farbrorn som stigit in i huset med sitt skrockande ”Ho ho ho, finns det några snälla barn här?” I en av julklapparna låg boken Petters och Lottas jul (med tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, ni vet). När jag betraktade Elsa Beskows bilder i boken blev lilla jag fundersam. Petter och Lotta fick presenter av julbocken. Varför såg ”tomten”så annorlunda ut?
Svaret ligger i att vår moderna jultomte är en relativt ung figur, en sammansättning av äldre figurer i olika traditioner. Den äldsta figuren är Sankt Nikolaus, en kristen biskop, som levde i Myra (i nuvarande Turkiet) på 300-talet, och som var känd för sin diskreta generositet. I den mest kända legenden lämnar han i hemlighet påsar med guld genom fönstret till en fattig man med tre döttrar utan hemgift (ett sorgligt öde som kunnat resultera i slaveri och prostitution). Guldet landar i strumpor som hänger på tork. I denna legend ser man alltså en tydlig föregångare till dagens tradition med julklappar i strumpor efter ett nattligt besök av Santa Claus, namnet han fick i Amerika via det holländska Sinterklaas.
I Sverige och i övriga Norden hade vi våra egna figurer, julbocken och gårdstomten. Ursprungligen kopplad till gamla hedniska fruktbarhetsriter blev bocken tidigt den som delade ut julkappar i Sverige. Julbocken hade ofta en skräckinjagande karaktär och krävde ibland mat eller dryck. Gårdstomten var en liten vresig varelse som bodde på gården och krävde respekt. Han var dock mer en beskyddare av gården än någon som kom med presenter.
I England finns sedan lång tid tillbaka Father Christmas, ursprungligen en figur som var ganska olik dagens, och som ofta associerades med glädje, god mat och festligheter under midvintern. Efter den engelska reformationen på 1500-talet blev julfirandet och Father Christmas-traditionen omstridd av puritanerna. De ansåg att julfirandet var för vilt och opassande. Under Oliver Cromwells styre (1649-1660) förbjöds julen helt och Father Christmas tvingades gå under jorden. Under den viktorianska eran gjorde han en stark comeback.
Det var främst i USA som dessa tre trådar tvinnades ihop till den jultomte som idag är känd globalt. På 1820-talet utformade den amerikanske professorn Clement Clarke Moore hans utseende och hans flygande släde, dragen av renar, i dikten A Visit From St. Nicholas (ofta kallad ’Twas the Night Before Christmas). Fortfarande var han dock liten till växten.
Här i Sverige spelade illustratören och konstnärinnan Jenny Nyström (1854-1946) en avgörande roll. Hon valde att mjuka upp den gamla bistra gårdstomten och blandade in inslag från St Nicholas. Genom sina otaliga julkort gjorde hon den godmodiga, lilla tomten med röd luva folkkär och länkade samman honom med julklappsutdelningen. Även hennes tomtar var ofta små och ofta kom de ridande på julbocken.
Det slutliga utseendet, den stora, tjocka, gladlynta gubben med knallröd dräkt och vitt skägg cementerades på 1930-talet. Konstnären Haddon Sundblom, som var av svensk och åländsk härkomst, fick i uppdrag av Coca-Cola att rita en kampanj för att göra läsken relevant även under vinter. Bilden av en rödklädd tomte fanns alltså före Coca-Cola men det var just Sundbloms genomslagskraftiga illustrationer som gjorde Jultomten universell. Och på julbordet? Ja, där är det förstås julmust som gäller, åtminstone om ni frågar mig.
Text: P.H.M.
